Sven Lindbergs grisar bökar i Matparken
Ännu en odlingssäsong går mot sitt slut. Det är snart fem år sedan vi först plöjde upp jorden i Gottsundagipen och började kalla det för Matparken. Vi var inte först, förstås. På 30-talet brukade Gottsunda gård den här marken. På gården fanns fyra-fem hästar, runt 15-20 mjölkkor, kvigor, kalvar, en tjur och några grisar. Suggorna och smågrisarna var ute och bökade i den inhägnade grishagen och det som nu kallas för Gottsundagipen kallades då för ”odlingarna”. I dåtidens Matpark odlade man spannmål, rovor och kålrötter.
Vi har inga grisar och vi odlar inte spannmål. Vi odlar grönsaker. En och annan kålrot har det blivit men i år åt jordlopporna upp småplantorna och vi orkade inte så om. Det är fantastiskt med egna grönsaker men någon stor del av vår matförsörjning är det inte. Det som skulle kunna vara det, potatisen, morötterna, ärtorna och bönorna är så mycket enklare att köpa i affären.
Ibland får vi frågan om vad vi åstadkommit under de här åren och vad vi har för planer för framtiden. Ska vi kanske utöka? Skaffa grisar, odla korn och rovor? Eller plantera en skogsträdgård? Eller göra ett utekök? Allt det där vore ju otroligt spännande. Fast frågan om grisarna och rovorna, den brukar vi inte få. Höns ligger närmare till hands men djur kräver ju tillsyn varje dag året runt och än så länge är det ingen av oss som vågat sig på det.
Allt vi har att komma med är ett par odlingsbäddar till, lite mindre kvickrot bland bärbuskar som inte ger så mycket bär, ett växthus som vi ska plocka ner, en fin grillplats som används av alla möjliga gottsundabor och några nya hjulhackor. Och så jorden som tycks bli lite bättre för varje år. Och några nya medlemmar. En och annan slutar visserligen men vår förening växer, långsamt. Och så har vi ju en skolträdgård som förhoppningsvis fortsätter nästa år.
Det är kanske inte är så storstilat. Men den erfarenhet vi skaffar oss, om odling och om samarbete, syns inte på utsidan. Kanske har vi också blivit lite lyckligare? Jag vet inte men vi är i alla fall några som är väldigt tacksamma för att vi får vara här och rensa ogräs tillsammans. Fast just nu, när vi precis grävt upp de sista morötterna ur leran, är vi kanske mest tacksamma för att det är över för den här gången.
Men vi har faktiskt blivit lite bättre på ogräsrensning i år. Det syns ju, om man tittar efter. För första gången hann vår grupp i stort sett med det vi skulle. Vi odlade lagom mycket. Men i övrigt var det en mellansäsong. Det var kallt i början av sommaren. Vårens gödselspridning och harvning gjordes lite för tidigt, när det fortfarande var blött på delar av åkern, vilket packade jorden. Det är nog förklaringen till att majsen, squashen och pumporna kom igång väldigt sent. Det här att vi inte själva kan sköta jordbearbetningen, så länge vi gör det med traktor, ställer ibland till det. En grupp har valt att bara ha permanenta bäddar och inte vända om jorden. Det är mycket jobb med det, speciellt i början, men det finns också många fördelar. Det ska bli spännande att se hur det går för dem framöver.
Men hur var det egentligen på den där Sven Lindbergs tid – han som växte upp med korna, rovorna och de fria grisarna på 30- och 40-talet. Odlade de grönsaker också? Gjorde de surkål? Var det ett oändligt slit? Vad åt de till middag? Vilka var kropparnas osynliga visdomar? Var de lyckliga när de rensade ogräs tillsammans? Och vad var det de inte gjorde, trots att de visste bättre? Någon gång ska jag fråga.
Vill du läsa mer om Gottsundas historia? Kolla här: http://www.hembygd.se/wardsaetra/gottsunda-gard/
/Ylva
Potatisfest på Träffpunkt Treklangen
Träffpunkt Treklangen är en mötesplats för personer över 65 år och drivs av Uppsala Kommun, Vård och bildning. Vårt uppdrag är att bedriva hälsofrämjande aktiviteter för seniorer. Odling i Matparken är något av det som vi är mest stolta över att vi kommit igång med. Vi odlar för fjärde året och känner att odlingen är betydelsefull både för vår odlingsgrupp på 16 personer och för övriga som vill ha ett närbeläget utflyktsmål eller är allmänt nyfikna på odling.
Fredagen 18 juli var det dags för årets potatisfest för Treklangens odlargrupp. Vi var 16 personer som samlades kring bordet efter att gemensamt ha tillagat den. Det var inte med så lite stolthet vi smakade av årets potatis för första gången. Vi började med att smaka av potatissorten ”Marine” för att sedan jämföra med ”Solist”. Meningarna gick isär om vilken som var godast, men visst är det underbart att få njuta av egen skörd! Till vår glädje ville Ramon komma med och fira med oss i år. Det är tack vare honom vi har fått vår odlingslott ordentligt vattnat. Vattningen är ju en tids- och arbetskrävande syssla som också kräver att man känner till hur man kopplar ihop olika slangar och även har styrkan till det.
Vår potatisfest bestod av egen potatis, morötter, lök, dill, gräslök och sallad från Matparken. Vi köpte in sill och sedan ordnade vi med hembakt bröd och en rabarberkaka med rabarber från gemensam odling. Inget smakar väl så bra som det nyskördade som man lagat tillsammans och njuter i goda vänners lag!
Lotta Jansson, Josefin Setterwall och Corinna Mosca
Ser vi skogen eller bara träd?
Vi säger att vi odlar ekologiskt i Matparken. Man kan fråga sig vad det innebär, egentligen. De flesta tänker kanske att det är en odling utan konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Det är också någon slags miniminivå i Matparken. Men ekologisk odling är givetvis mycket mer. När det som så småningom skulle bli ekologisk odling, certifierad enligt KRAV’s alla regler, startade på 1980-talet, kallades det alternativ odling. Då, liksom nu, fanns förstås en vision om en hållbar livsmedelsproduktion. En vision om ett lantbruk i samklang med naturen, ett lantbruk som inte tär på jordens resurser som t.ex. olja och fosfor och som dessutom bidrar till den biologiska mångfalden. Reglerna som från början var ganska få har blivit allt fler och mer komplicerade med åren. Varje paragraf är resultatet av en kompromiss mellan visionen och verkligheten.
Det är uppenbart att dagens ekologiska lantbruk är långt ifrån sin vision. Men det beror förmodligen mer på samhället (politiken och ekonomin) än på odlarna själva. Visst finns det de som lägger ribban lite högre, som använder mindre diesel, har mer varierade växtföljder, odlar fler grödor, sprider gödseln i precis rätt mängd vid rätt tidpunkt och gör allt vad de kan för att förebygga växtsjukdomar och skadegörare men ingen, som har sitt lantbruk som enda inkomstkälla, kan leva upp till idealet.
De som har de mest hållbara odlingssystemen har nog ofta inkomster från andra håll. Kanske ett café på gården, kursverksamhet, konstutställningar, lönejobb eller konsultverksamhet. Allt beroende på vem man är, vad man tror på och är intresserad av. Man kan förstås, liksom några av mina vänner, skaffa en gård och själv göra så mycket som möjligt av det man behöver för sin överlevnad. Gillar man odling och längtar efter en ko så kommer man en bit på vägen. Ibland längtar jag dit. Kanske vill jag byta med dem? Kanske inte. Alla kan och vill förstås inte leva så men det skulle nog inte skada om fler gjorde det – flyttade ut på landet och levde mer av det som gick att producera där.
Men vi som odlar i Matparken bor ju i stan. Vi behöver inte odla ett överskott för att kunna betala hyran och allt annat vi behöver för vår överlevnad. Det skulle kunna vara de perfekta förutsättningarna för att skapa det mest hållbara odlingssystemet. Diskussionen återkommer med jämna mellanrum. Vi borde inte använda traktorn för att plöja och vi borde minska behovet av bevattning genom att täckodla mer eller bygga upp system för droppbevattning. Vi skulle kunna odla mer perenna växter, producera vår egen gödsel genom att bygga ett urinsorterande dass och återföra allt vårt matavfall till jorden. Att odla eget frö vore också bra. Men hållbarhet handlar förstås inte bara om själva odlingarna. Om inte samarbetet fungerar så spelar det ingen roll hur ”ekologiska” våra odlingar är. Om inte barnen vars föräldrar odlar i Matparken tycker att det är kul att vara där kommer föräldrarna kanske också att tröttna. Om vi inte tar oss tid att bemöta förbipasserande, nyfikna, boende i närområdet med öppenhet och respekt bidrar vi knappast till ett hållbart samhälle.
Jag tror att vi alla i någon mån slits mellan allt detta, om inte i Matparken, så i livet i övrigt. Om vi lägger vår tid på att bygga en jordkällare, dricker kaffe med en vän eller gräver istället för att plöja, så måste vi kanske handla mer av våra grönsaker i affären eller göra någon annan kompromiss i våra liv. Åtminstone den här säsongen. För vi har inte all tid i världen. Inte nu.
Hur mycket vi än försöker leva det hållbara livet så fallerar det någonstans. Varken världen eller vi själva lever upp till våra ideal. För mig är det inte särskilt viktigt vilket bevattningssystem vi har, om vi plöjer med traktor eller inte, om vi prioriterar att bygga en kompost eller en gunga som vi kan svinga oss i mellan arbetspassen. Vi har alla olika intressen och prioriterar olika saker i vår gemensamma strävan att göra världen och Matparken till en lite vackrare plats. Genom att experimentera med olika lösningar lär vi oss mer. Det viktiga är nog att det finns en riktning och en levande diskussion där ambitionen är att hålla alla dessa perspektiv på hållbarhet i luften samtidigt.
Det är också en balansgång mellan förverkligandet av de egna idéerna och omsorgen om det gemensamma, det vi har att vinna på att samarbeta. Det är verkligen inte enkelt men samarbetet är kanske det mest radikala vi kan ägna oss åt i vårt samhälle just nu. Det är varken nytt eller exotiskt. Ibland är det tråkigt och omständligt, ibland det mest meningsfulla som mitt liv kan fyllas med.
/Ylva
Skördefest
Igår var det skördefest. Tack till Den Goda Jorden som kämpar för att bevara värdefull åkermark! Fler bilder finns på matparken.se
Höstarbete i Matparken
Den 26 oktober träffades vi nere i Matparken för att sätta vitlök och plantera lite perenner i en rabatt vi får disponera. Kylan hade kommit de senaste dygnen och det gick lätt att gå på de frusna plogtiltorna. Landskapet var pudrat av ett lätt snötäcke och kylan bet i fingrarna.
När vi jobbat klart fikade vi vid vår lilla eld och kände att nu var verkligen odlingsåret avslutat!
Josefin Setterwall
Skördelycka och guidning på Träffpunkt Treklangens odlingslott
Den 7 september bjöd vi in intresserade seniorer till en guidad tur i Träffpunkt Treklangens paradis, vår odlingslott i Matparken i Gottsundagipen. Vi hade tur med vädret – det var en riktigt härlig sensommardag med klar luft och strålande sol. När vi, Lotta och Josefin, kom ner till lotten hade några redan kommit dit. Ett par personer som kom med permobil besökte oss för första gången. En av dem är florist och har bundit buketter med blommor från vår odling, så det var extra roligt att hon äntligen fick se lotten.
Inför visningen blev vi över 20 personer. Vår lott på 150 kvm är uppdelad i fyra skiften med tanke på växtföljden. Vi visade skifte för skifte och svarade på frågor. Inte så lite stolta berättade vi om våra odlingsmödor och visade på hur grödorna vuxit och den vackra blomsterprakten.
Innan vi fikade tog vi gemensamt upp löken. Så härligt att se hur mycket bättre löken ser ut i år! Den fick pryda marken och ligga och torka i solskenet. Det arbetet inspirerade att ta upp ogräs – en ständig syssla för att ge grönsaker och blommor de bästa förutsättningarna. Det känns som att det finns ett grundläggande behov hos oss att få arbeta praktiskt tillsammans. Glädjen och arbetsivern som spred sig i gruppen gör att vårt odlingsprojekt känns fantastiskt meningsfullt och viktigt.
Visningen avslutades med att alla fick ta del av lökskörden och plocka en bukett med blommor. Det här var en riktigt härlig eftermiddag!
Lotta och Josefin
Skördetid
Det är vackert nu, på åkern i Matparken och i hela Gottsundagipen. Sensommaren är odlarens belöning. Lök, sockerärtor, bönor, sallat, mangold, potatis… Varje år så tvivlar jag lite på att det alls kommer att gro. Fröna är ju så små och leran så hård, grov och kall. Varje år tror jag samtidigt också att jag kan det här med odling för nu vet jag när löken ska sättas och bönorna sås. Och varje år låter jag mig överraskas när det inte blev som vi tänkt oss. Morötterna tog sig långsamt i år. Våren var kall och allt regnande gör att det bildas en skorpa på jordens yta och de små små morötterna får svårt att ta sig igenom. Förra året var det torkan som ställde till det. Det tar tid att lära känna en ny plats, en ny jord, med andra egenskaper än där man var förut. Och jorden förändras, för varje år tycks den bli lite vänligare, spaden går ner lite lättare.
I år är vi sex grupper som odlar i Matparken, två kollektivlotter, två studiecirklar, seniorerna från träffpunkten Treklangen och ett gäng från RFSL. Grupperna är olika stora och vi odlar olika mycket. Förutom grönsakerna på åkern har vi örter, lökväxter och blommor i trädgårdarna mitt emot åkern. Här finns också många, fina trädgårdsväxter från förr då det fanns sommarstugor här och ett alldeles färskt växthus med tomater, gurka, paprika och aubergine.
Jag är glad att jag inte är beroende av mina egna grönsaker för att överleva, att Gottsunda Centrum ligger fem minuter bort, om det skulle skita sig med morötterna som inte tar sig upp genom lerskorpan. Fast jag önskar att matproduktionen såg annorlunda ut, på många sätt. Hela jordbruket är beroende av ändliga resurser som olja och fosfor. Sveriges gårdar blir allt större och bonden allt ensammare. På åkermarken odlas främst foder till kött- och mjölkproduktion. Allt mer av vår mat importeras och odlas under förhållanden som vi har väldigt liten insyn i. Nettoimporten av kött, ägg och mejeriprodukter är ungefär tre gånger större idag är för tio år sedan. En och annan lantbrukare går mot strömmen, odlar i liten skala och överlever genom att sälja kött och grönsaker direkt till konsument, utan köpcentret som mellanhand. Andelen ekologisk mat i affärerna ökar men den stora skutan går åt fel håll – om det nu är en hållbar livsmedelsproduktion som vi vill uppnå.
Det är lätt att glömma bort allt det där i grönsakslandet bland vallmo, delikata bönor och höga tistlar. Nu när potatisen kryllar i jorden och jag återigen förstår hur smakrik maten egentligen kan vara. Vi odlar, äter och firar skörden med våra vänner så som människor har gjort i alla tider. Den 1 september är ni välkomna att fira med oss. Från kl 14 i Matparken. Det blir tipspromenad, grönsaksförsäljning, sinnesvandring och knytisfest. Allt i samarbete med föreningen Den Goda Jorden som jobbar för åkermarkens bevarande. Stöd dem gärna!
Ylva
Seniorernas första skördefest
På Träffpunkt Treklangen började vi vår odlingssäsong redan i mars. Vi bjöd in intresserade seniorer till en odlarträff där vi blickade tillbaka på föregående odlingsår och planerade för det här året. Vi visade bilder, mindes och såg fram emot sommaren. Vilka grödor skulle vi odla? Potatisen var smakmässigt en stor succé förra året så den var given. Då hade vi ingen tidig potatis så det ville vi ha i år. Kanske skulle den bli klar redan första veckan i juli. Tänk om vi kunde ha en skördefest innan Josefin Setterwall och jag tog semester!
Odlandet tog fart i början på maj och har lockat fler deltagare det här året. Det var tur eftersom odlingsytan blev större än vi tänkt oss. Nu odlar vi på 150 kvadratmeter och Josefin Setterwall och jag varit med från säsongens början båda två. Det har varit fantastiskt att arbeta tillsammans med seniorerna och all deras arbetsvilja och entusiasm. Inte minst har fikapausen varit mysig där vi samlar ihop oss och ger uttryck för hur det känns just för dagen.
Hur skulle det nu gå med potatisen – skulle den bli klar innan semestern? Förra onsdagen kollade vi hur det såg ut och jodå – det såg riktigt bra ut. Vi kunde plocka flera fina knölar på första försöket. Vi bestämde att torsdagens odlarträff skulle avslutas med lunch på Träffpunkten. I torsdags, den 5 juli, skördade vi alltså potatis, dill, sallad, rödlök, rödbetsblast och mangold. Jag hade köpt in sill och gräddfil och det blev en fantastisk lunch som avslutades med en sockerkaka med rabarber som som en av odlarna bakat.
Lotta Jansson
Träffpunkt Treklangen
Demonstration av hjulhacka/skujthacka
Söndag 20 maj klockan 14:00 i Matparken Gottsunda.
En hjulhacka är ett ovärderligt redskap för den stora husbehovsodlingen eller den lilla yrkesodlingen.
Martin från Svea redskap visar hur den fungerar
http://www.svearedskap.se/
Valborgsfest!
Den 30 april kl 19 tänder vi brasan och firar vårens ankomst.
Det kommer att finnas möjlighet att grilla.
Välkommen!
leave a comment