Skördelycka och guidning på Träffpunkt Treklangens odlingslott

Den 7 september bjöd vi in intresserade seniorer till en guidad tur i Träffpunkt Treklangens paradis, vår odlingslott i Matparken i Gottsundagipen. Vi hade tur med vädret – det var en riktigt härlig sensommardag med klar luft och strålande sol. När vi, Lotta och Josefin, kom ner till lotten hade några redan kommit dit. Ett par personer som kom med permobil besökte oss för första gången. En av dem är florist och har bundit buketter med blommor från vår odling, så det var extra roligt att hon äntligen fick se lotten.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Inför visningen blev vi över 20 personer. Vår lott på 150 kvm är uppdelad i fyra skiften med tanke på växtföljden. Vi visade skifte för skifte och svarade på frågor. Inte så lite stolta berättade vi om våra odlingsmödor och visade på hur grödorna vuxit och den vackra blomsterprakten.

Innan vi fikade tog vi gemensamt upp löken. Så härligt att se hur mycket bättre löken ser ut i år! Den fick pryda marken och ligga och torka i solskenet. Det arbetet inspirerade att ta upp ogräs – en ständig syssla för att ge grönsaker och blommor de bästa förutsättningarna. Det känns som att det finns ett grundläggande behov hos oss att få arbeta praktiskt tillsammans. Glädjen och arbetsivern som spred sig i gruppen gör att vårt odlingsprojekt känns fantastiskt meningsfullt och viktigt.

Visningen avslutades med att alla fick ta del av lökskörden och plocka en bukett med blommor. Det här var en riktigt härlig eftermiddag!

Lotta och Josefin

 

Skördetid

Det är vackert nu, på åkern i Matparken och i hela Gottsundagipen. Sensommaren är odlarens belöning. Lök, sockerärtor, bönor, sallat, mangold, potatis… Varje år så tvivlar jag lite på att det alls kommer att gro. Fröna är ju så små och leran så hård, grov och kall. Varje år tror jag samtidigt också att jag kan det här med odling för nu vet jag när löken ska sättas och bönorna sås. Och varje år låter jag mig överraskas när det inte blev som vi tänkt oss. Morötterna tog sig långsamt i år. Våren var kall och allt regnande gör att det bildas en skorpa på jordens yta och de små små morötterna får svårt att ta sig igenom. Förra året var det torkan som ställde till det. Det tar tid att lära känna en ny plats, en ny jord, med andra egenskaper än där man var förut. Och jorden förändras, för varje år tycks den bli lite vänligare, spaden går ner lite lättare.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I år är vi sex grupper som odlar i Matparken, två kollektivlotter, två studiecirklar, seniorerna från träffpunkten Treklangen och ett gäng från RFSL. Grupperna är olika stora och vi odlar olika mycket. Förutom grönsakerna på åkern har vi örter, lökväxter och blommor i trädgårdarna mitt emot åkern. Här finns också många, fina trädgårdsväxter från förr då det fanns sommarstugor här och ett alldeles färskt växthus med tomater, gurka, paprika och aubergine.

Jag är glad att jag inte är beroende av mina egna grönsaker för att överleva, att Gottsunda Centrum ligger fem minuter bort, om det skulle skita sig med morötterna som inte tar sig upp genom lerskorpan. Fast jag önskar att matproduktionen såg annorlunda ut, på många sätt. Hela jordbruket är beroende av ändliga resurser som olja och fosfor. Sveriges gårdar blir allt större och bonden allt ensammare. På åkermarken odlas främst foder till kött- och mjölkproduktion. Allt mer av vår mat importeras och odlas under förhållanden som vi har väldigt liten insyn i. Nettoimporten av kött, ägg och mejeriprodukter är ungefär tre gånger större idag är för tio år sedan. En och annan lantbrukare går mot strömmen, odlar i liten skala och överlever genom att sälja kött och grönsaker direkt till konsument, utan köpcentret som mellanhand. Andelen ekologisk mat i affärerna ökar men den stora skutan går åt fel håll – om det nu är en hållbar livsmedelsproduktion som vi vill uppnå.

Det är lätt att glömma bort allt det där i grönsakslandet bland vallmo, delikata bönor och höga tistlar. Nu när potatisen kryllar i jorden och jag återigen förstår hur smakrik maten egentligen kan vara. Vi odlar, äter och firar skörden med våra vänner så som människor har gjort i alla tider. Den 1 september är ni välkomna att fira med oss. Från kl 14 i Matparken. Det blir tipspromenad, grönsaksförsäljning, sinnesvandring och knytisfest. Allt i samarbete med föreningen Den Goda Jorden som jobbar för åkermarkens bevarande. Stöd dem gärna!

Ylva

Seniorernas första skördefest

På Träffpunkt Treklangen började vi vår odlingssäsong redan i mars. Vi bjöd in intresserade seniorer till en odlarträff där vi blickade tillbaka på föregående odlingsår och planerade för det här året. Vi visade bilder, mindes och såg fram emot sommaren. Vilka grödor skulle vi odla? Potatisen var smakmässigt en stor succé förra året så den var given. Då hade vi ingen tidig potatis så det ville vi ha i år. Kanske skulle den bli klar redan första veckan i juli. Tänk om vi kunde ha en skördefest innan Josefin Setterwall och jag tog semester!

Odlandet tog fart i början på maj och har lockat fler deltagare det här året. Det var tur eftersom odlingsytan blev större än vi tänkt oss. Nu odlar vi på 150 kvadratmeter och Josefin Setterwall och jag varit med från säsongens början båda två. Det har varit fantastiskt att arbeta tillsammans med seniorerna och all deras arbetsvilja och entusiasm. Inte minst har fikapausen varit mysig där vi samlar ihop oss och ger uttryck för hur det känns just för dagen.

Hur skulle det nu gå med potatisen – skulle den bli klar innan semestern? Förra onsdagen kollade vi hur det såg ut och jodå – det såg riktigt bra ut. Vi kunde plocka flera fina knölar på första försöket. Vi bestämde att torsdagens odlarträff skulle avslutas med lunch på Träffpunkten. I torsdags, den 5 juli, skördade vi alltså potatis, dill, sallad, rödlök, rödbetsblast och mangold. Jag hade köpt in sill och gräddfil och det blev en fantastisk lunch som avslutades med en sockerkaka med rabarber som som en av odlarna bakat.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Lotta Jansson

Träffpunkt Treklangen

BLOOOD

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har en kompis som vill lära sig slakta, så hon har hängt en del med erfarna slaktare här i Uppsalatrakten för att lära sig slakta djur…. Idag hjälpte hon till när det slaktades lamm, hon tar reda på en massa saker från de slaktade djuren för att äta, så lite som möjligt till spillo du vet… jag blev inspirerad och accepterade lever och hjärta från lamm, grillat lammhjärta ska enligt min kompis vara en delikatess. Upplät oxå massa plats i min stora frys till diverse slakteriavfall som ska stå på min väns meny under hösten, jag ska bli bjuden på blodpannkaka såsmåningom….

Så förutom burkar med bloooood i min frys (burken inte fylld ändå upp till kanten, vätska expanderar ju när det fryser och då sprängs burken… ) finns där några lammlevrar och hjärtan, och ett par lammtestiklar:)

Det passar med bloood och död tema såhär i halloween och alla helgona-tider. Hösten är en tid för slakt, död, slutskörd, avslut… efterbehandling, inläggningar, ta hand om säsongens skörd, alla rotfrukter och lammets hjärta och blod… och en tid för plöjning, förra veckan var traktorn här och tog hand om höstens jordbearbetning av våra tunga leror.

Sensommaren var gurkornas tid, vi hade flera sorters gurka, de kom så rikligt hela sommaren och var såå goda…. Jag åt underbara färskgurkor hela säsongen, och la in lite i omgångar. Det var buslätt, och supergott har det blivit! På balkongen har jag ett lager morot, vitkål, potatis, rödbetor, jordärtskockor, lite andra rotisar, lök & t.o.m. purjolök i en plastpåse, med jordklumpen kvar…. Har färskt och inlagt så jag står mig några månader iallafall:) På färska grönsaker alltså, lets get that right, för resten av mina livsmedel är jag lika beroende av mataffären som alla andra…

Ha en skön Alla Helgona/Marina

Seniorernas odling i Matparken

Vi på Träffpunkt Treklangen, en kommunal Träffpunkt för seniorer, har under 2011 haft en kollektivlott på 100 kvadratmeter i Matparken, Gottsunda.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Träffpunkten ligger på ca fem minuters cykelavstånd från Matparken och odlingen har varit en av våra uteaktiviteter. På fredagarna som är vår odlingsdag, har seniorerna oftast slutit upp nere vid lotten. Vi har tittat efter hur mycket det har vuxit sedan förra veckan, rensat och satt oss för att fika vid eldstaden stolta över vad som kommit upp och förväntansfulla inför skörden. Det är en härlig avslutning på veckan!

Vi började vårt odlande tidigt i maj när hela åkern var ett enda stort jordigt område! Nyfiket undrade vi var någonstans på åkern vi skulle hålla till och vi blev nöjda när vi  fick en riktigt bra plats nära eldplatsen och grusvägen.  Vi var nog också lite tveksamma till om fröna skulle ha en chans att gro och växa och vi har följt dem vecka för vecka och sett fältet bli grönare och grönare.

En del grupper hade hunnit förodla och kunde sätta ner färdiga småplantor. Vad glada vi blev när vi fick några plantor av sallat och kål. Odlingen tog ett rekordstort steg framåt.

Det som har varit besvärligt under säsongen är behovet av vatten.  Vi hade ju en fantastiskt fin sommar men när man odlar vill man ju ha lite mer regn! När vi träffas för vår gemensamma fredagsodling har vi begränsad tid, så att dra fram tunga slangar, göra de rätta kopplingarna, starta dieselmotorn och göra allt i rätt ordning kändes enormt tidskrävande och lite riskabelt. Så vi har förlitat oss på våra snälla odlingsgrannar och att de passat på att fylla alla tunnor med vatten när de hade startat motorn och fått fram vatten.

Under säsongen har vi startat ett samarbete med en annan Träffpunkt som heter Café Mona. Café Mona vänder sig i första hand till invånare som kommer från forna Jugoslavien.  Utan Matparken hade inte detta nära samarbete vuxit fram.  Att odla är en sådan grundläggande aktivitet, och i odlandet kan vi mötas oavsett bakgrund och språk.

Många positiva möten har skett nere i Matparken. Ibland har Ylva haft en studiecirkel när vi har kommit till åkern. Andra gånger har vi stött på medlemmar ur andra odlargrupper. Vi byter några ord och lär oss av varandra.  Att mötas över ett gemensamt intresse gör det enkelt att ta kontakt

I början av september hade vi en skördefest på Träffpunkt Treklangen där vi åt en fantastisk lunch med grönsaker från egen odling. Det var full aktivitet i köket. Vilken lycka att tillsammans ordna mat av dessa lyxiga, färska, ekologiska grönsaker med fantastisk smak. Det var inte med så lite stolthet vi njöt av maten!

Vilka har då varit med och odlat under säsongen? Det bildades en liten grupp i våras av seniorer med olika odlingserfarenhet och olika förmåga att utföra det många gånger krävande arbete odling innebär. Det var viktigt för oss att odlargruppen var öppen för alla intresserade, oavsett om tiden gjort att alla inte är lika rörliga som i unga år.

Vi har märkt att arbetet med odlingen har blivit väldigt viktigt för några, ja kanske det viktigaste som vardagen kan fyllas med. Flera gånger har vi märkt vilken stolthet och glädje odlingen skänker. Tänk så många gånger vi skiljts åt inför helgen, och alla som har velat har tagit hem sin egen bukett av blommor som vi har odlat tillsammans. Nu har vi också tagit upp all potatis och det är potatis som heter duga! En dam som firade sin 70-årsdag hade bordet fullt av ringblommor från egen odling. Så fick hon också trädgårdshandskar i present!

Det är roligt att höra att många, ja jag tror alla, vill odla även nästa år. Nästa år kan vi mer, vi känner varandra bättre och vet att gemensam odling är toppen!

Fler bilder finns på http://matparken.se/
/Lotta Jansson och Josefin Setterwall

Om frosten.

Den första riktiga höstdagarna har passerat och med kylan kommer snart nattfrosten. Den brukar komma mellan den 15 september och den 1 oktober, här i Uppsala, om man ska tro SMHI’s statistik. Men det är kallare precis vid markytan än två meter ovanför där statistikens temperaturer mäts så till odlingarna kommer frosten tidigare. Det får en räkna med.

Frosten bildas då värmen som ackumulerats i marken under dagen strålar ut under natten. Luften precis ovanför markytan värms upp och stiger till högre höjder. Framåt morgonen, innan solen hinner fram, är marken och luften ovanför som kallast. Det är då frosten slår till. Ett sätt att rädda plantorna är att ta sig ut i gryningen sätta på vattenspridaren. När vattnet fryser ger det nämligen ifrån sig värme till plantorna. Fiberduken är ett annat alternativ för den som vill hålla liv i grödorna ett tag till.

Men när vi trots fiberdukar inte lyckas förlänga sommaren får vi skynda till åkern för att skörda gurka, squash, tomat och bönor på de nervissnade plantorna. Löken är då upplockad för flera veckor sedan och har i bästa fall torkat under solen. Sockerärtorna har vissnat ner och vi kämpar för att hålla undan tistlar och kvickrot inför nästa säsong.

Redan nu är det betydligt kallare att cykla hem på kvällen och om ungefär en månad, den tionde oktober, ska vi ha lämnat plats för plogen. Men än återstår förhoppningsvis många fina arbetsdagar. Sen jag började odla ser jag fram emot hösten och vintern. Jag får äta mina egna grönsaker, åtminstone fram till jul, och när säsongens slut närmar sig har jag fått min dos av sol, luft och lera under fötterna.

Det kommer att finnas plats för fler Matparkare nästa säsong. Hör av dig om du vill vara med och odla med oss!

Skördetid

Det händer mycket nu, inte här på bloggen, men ute på åkern. Vitkål, rödkål, kålrabbi, majrova, kålrot, ärtor, bönor, mangold, gurka… I maj och början av juni skyndar en sig för att få ner allt i jorden. Om en sköter sig väl och vädrets makter är med kommer i bästa fall en frist efter midsommar. Annars får man så om morötter, rödbeta och palsternacka och rensa tistlar och målla som börjar nå en till knäna. Varje år får jag lära om, lära nytt, efter just den här platsens och det här vädrets förutsättningar. Varje år kommer besvikelsen över att vissa saker misslyckas fatalt och, i mitten av juli, skördelycka trots allt. Nu är det överflödets tid. Jag känner mig stressad för jag vill ta vara på allt. Jag vill ha goda bryt- och vaxbönor i burkar och syrad gurka och vitkål hela vintern lång.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Förra söndagen lagade vi vår första skördegryta med hemmalagad turkisk paprika- och tomatpasta. Imorgon är det dags igen. Först arbete, sen mat vid grillplatsen. Receptet kommer på hemsidan inom kort.

Vid ett par tillfällen har folk frågat mig vad vårt mål är. Vad vill vi åstadkomma? Vart är vi på väg? Visionen som vi skrev för snart två år sedan gäller fortfarande men på många sätt känns det som om vi redan är där. Visst finns det praktiska problem som behöver lösas, framför allt vad gäller bevattningen. Vi har dessutom fått bygglov för ett litet växthus som vi ska börja sätta upp i höst och det vore fantastiskt att bygga en jordkällare där vi kan förvara vår skörd under hösten och vintern. Det vore också kul om skolträdgården som vi började med förra året kunde fortsätta i någon form. Men ändå. Jag som ofta är på väg, vill få saker överstökade, forcerar, i hopp om att leva mer, senare. Just nu kan jag också se att det var just det här som jag ville – odlingen tillsammans, matlagningen över elden, meningsfulla samtal i ogräsrensningen. Och jag är glad för att Gunnar med alla sina år som kommersiell grönsaksodlare på Torfolk är med oss och odlar och delar med sig av sina kunskaper om varför kål- och sallatsbladen blir bruna i kanten och en massa annat. Nya utmaningar varje år påminner mig om att det tar tid att lära sig att odla och jag måste tydligen lära av mina egna misstag innan jag verkligen förstår.

Det känns faktiskt som att det är den här vägen, maten, samtalen, lärandet, våra gemensamma erfarenheter som är det viktiga och det vackra. Genom att lära oss att odla tillsammans blir vi förhoppningsvis lite bättre rustade för att leva i ett samhälle utan billig olja och vi har det onekligen rätt bra under tiden.

Ylva